anniesauditorium

Jag vet inte, men på något sätt så har min kropp och tillhörande hjärna börjat trappa ner litegrand. Jag har mina misstankar om att det beror både på förestående förlossning och terminsslut. Som att jag går ner lite för landning samtidigt som jag laddar för nästa fas. Just nu är det tydligen bebisrum, familj och vila som breder ut sig över hjärnan. Om man observerar mig under en kortare tid kan man tydligt se tecken på att denna process verkligen äger rum.

För att ta gårdagen som exempel. Till jubilarens ära smyckades frukostbordet denna morgon av en mängd godsaker, men inte minst av det lyxiga pålägget rostbiff! Då det även fanns en hel del annat att avnjuta så gick det inte åt mer än två-tre skivor av den åtråvärda ko-battingen. Men den som spar han har, som man brukar säga. Efter avslutad måltid dukade vi av och jag rullade nogsamt ihop den lilla plastförpackningen med rostbiff, torkade av bordet, plockade in maten på sina avsedda platser, gick och sminkade mig och trampade i väg till förskola och skola.

När jag kom hem sex timmar senare och möter min blick i spegeln ser jag att jag bara har sminkat halva ögonen, vilket gör att man förvisso ser vart ögat börjar, men liksom blir osäker på vart det slutar... Sen ska det vankas lite mellanmålsmacka med rostbiff och tomat. Jag travar ut i köket och sliter lystet upp kylskåpsdörren. På jakt. Jag sträcker ut handen mot den plats där jag har lagt det värdefulla lilla paketet, och blir bestört! Det ligger inte där! Jag rafsar vidare på hyllor och i lådor, men hittar den ingenstans!! Surt dunsar jag ner på en stol med en torr skorpa i näven. Få besvikelser här i livet är så allvarliga som när man ställt in sig på att få avnjuta en viss sorts mat OCH SÅ BLIR MAN SNUVAD PÅ KONFEKTEN OCH TVINGAS TÄNKA OM! Hur som helst... jag har bearbetat allt det där nu...

Ytterligare några timmar senare kommer min gode man och make hem. Efter att ha tillbringat en stund ute i köket kommer han ut i vardagsrummet och undrar stillsamt varför jag har valt att förvara rostbiffen i sophinken bland blöjorna...?