anniesauditorium

Satt och kikade igenom gammal skåpmat och fann att det här med Ullared tydligen är något stort i mitt liv, som behövt bearbetas på allehanda sätt även tidigare:

Med sikte på Ullared
Den erfarna pensionären och tillika f.d militären (1225 Jansson), hade sedan November förra året blivit medlem I pensionärsklubben "Krämpan", och samtidigt beslutat sig för att han skulle organisera en resa till kommersens högborg för samtliga medlemmar. Den första söndagen i april kommande vår skulle det ske. Han skulle organisera den största och mest minnesvärda resa till Ullared som världen skådat! Han skulle gå till historien som den mest uppskattade och ordningsamme medlemmen i klubben, och damerna skulle dåna för hans pondus och väldiga förmåga.

Jansson hade för all del flera personlighetsdrag, men det var dock ett som överglänste de andra: hans förkärlek för ordning och kompromisslös struktur. Med denna kunskap om hans person är det inte svårt att ana den katastrof som uppstod när han på avresedagen blev informerad om att pensionärsklubben hade gjort det enda spontana sedan nakenbadet midsommaren 1974, och nu arrangerat en dag av maratonbingo och speed-dating på hotellet i stan! Plötsligt blev det svårt att andas och väggarna rusade emot honom där han stod framför anslagstavlan och lät ögonen om och om igen stressa över texten. Världen rämnade och blev ömsom kall, ömsom varm. Ett oanat hot hade dykt upp, och nu väntade ett slag han befarade att han skulle förlora. Man bör veta att tempot på dessa pensionärer efter ett erbjudande om bingo och lite kuckelimuck, är att jämföra med Paris Hilton på speed I en Gucci-butik! Mycket riktigt verkade gikt och reumatism som bortblåst hos hans pensionärskollegor när de fått nys om detta stundande evenemang, och namnunderskrifter ströks från Janssons anmälningslista och fylldes på på den konkurrerande i ett rasande tempo. Hade scenen varit tecknad så hade dammmolnen just lagt sig när han stod där ensam kvar med ett samlat och tillkämpat ansiktsuttryck och stred I sitt inre.

"Men banne mig om jag ska låta mitt rykte och min status falla p.g.a Ivar 30, trea, nolla och en dejtingrunda! Avvik aldrig från en plan! Tro på dig själv, Jansson!" Sagt och gjort! Han skulle ICKE ändra sina planer! Han hade ju beställt bullar, frallor, kaffe och småkakor från Bengtssons Bageri som skulle hämtas, bussen var bokad och kissepaus på shell var inplanerad och allt skulle bli som det hade sagts dem. Det skulle han bli man för! Han stegade iväg med en kampsång ringande bakom det höga hårfästet och med stoltheten bultande i hjärtat.

Det var nu dags för bussen att avgå från krämpans lokaler, och situationen såg nu annorlunda ut.. Bredvid honom på trottoaren stod Asta och Aron. Och ingen mer. Asta var blind och hade därför inte sett anslaget om bingo och flirt, och Jansson hade varit noga med att inte heller upplysa henne om detta. Aron stod vänd åt fel hall och ropade efter sin hamster som varit död sedan han som barn låtit den delta I ett forsök angående hur många gånger en hamster kan springa fram och tillbaka på en motorväg utan att dö, om den sprang på ett övergångsställe jämfört med om den inte gjorde det. Han hann en och en halv gång.. PÅ övergångsställe. Det andra problemet var att busschauffören vägrade köra en så liten grupp, och så hade han visst fått ett sista-minuten-erbjudande om att vara bingo-utropare på nåt hotell inne i stan.. Men skam den som ger sig, och Jansson hade handlingskraftigt nog i balanserat ursinne lånat sin gamla mammas gamla bil av okänt märke och ämnade nu själv köra den märkliga trion mot sitt mål. Fika för 60 personer fick de med envishet dock med sig i bagaget, det gick inte att avbeställa så snart inpå leverans, och förresten så skulle det få Jansson att framstå som ambivalent om han nu bara ville ha till tre, och det var en risk han inte tänkte ta.

Två minuter efter utsatt tid vred Jansson om startnyckeln och med Asta och Aron I baksätet, styrde han ut mot första anhalten: Rastplatsen.