OKLÄDSAMT BITTER!
Hur svårt ska det behöva vara!!!??
Vi vill ha ett hus. Ett hus med några sovrum, en trädgård och ett tak som inte behöver läggas om igår. Efter ett par års letande och ett antal förlorade budgivningar hittade vi nu ännu ett litet objekt. Förvisso i Mullsjö... men efter ett evigt pratande fram och tillbaka kom vi överens om att det skulle kunna vara ok det också och att vi skulle kunna få det att funka för oss. Vi var och tittade på huset som var väldigt välvårdat och schysst med en underbar trädgård som angränsar mot en liten mysig allmänning. Bra rum och goda utvecklingsmöjligheter. Ett hus att växa i.
MEN till och med i Mullsjö finns de. De där som utan att blinka kan slänga på 60 000kr i stöten under budgivning. De där som har råd att köpa sig ett fint hus i Jönköping (eller Lidingö), men som nu råkar föredra att bo i lilla Mullsjö för att de har vuxit upp där, tycker samhället är charmigt eller (det mest troliga) bara vill sabba möjligheterna för andra små oansenliga människor. Vad vet jag? Vi genomgoda, vanliga, kämpande småbarnsföräldrar som bara så innerligt gärna vill köpa ett hus åt vår lilla familj och få se barnen springa fritt och leka bland vitsippor och björkstammar har inte en chans! Detta har fått mig att utveckla en övertygelse om att alla som vinner budgivningar är självgoda, nonchalanta, rika människor i hatt som redan har tre andra hus och som köper detta för att ha som ett litet projekt eller en sommarstuga. Den typen av tankar är mycket effektiva för att skapa en härligt drypande, stinkande missunsamhet och konspiratorisk anda. Sånt piggar ju upp och ger som bekant ett väldigt ljust och glatt sinnelag. =/
Vi har fått tänka om både en och tio gånger, vi har omvärderat, prioriterat, pratat, räknat, budat, hoppats och letat men vad får vi för det? Intet!
Surt? Japp.
Knäckande? You bet.
Bittert? Jajjemensan!
Nåja. Ännu en sommar i en lägenhet på tredje våningen ska väl bara bli kalas. Att behöva packa sig i väg med hela familjen varenda dag för att barnen ska få en chans att gräva lite, fika i solsken, plaska i vatten, äta sten eller få gräsflackar är ju bara ett sant nöje. Eller?
SJUKT trött på att aldrig nå ända fram.
Kunde inte ens sätta ihop ett pepparkakshus i julas. Är det Någon som försöker säga mig något? Tala tydligare i så fall.
Som ett plåster på såren så skriver du underbart ;)
Annie! Jag älskar din blogg och är övertygad om att snart, snart hittar ni det perfekta huset och lever lyckliga i alla era dagar, täckta i gräsfläckar och med grus i magen. Precis som det ska vara!
Kram
Vi ska åka iväg i nga dagar i sommar - då får ni gärna bo i vår lgh om ni vill. Lite trångt kanske men markplan med trädgård.
Fy vad tråkigt att era förhoppningar skall slås ner om och om igen. Håll ut, snart måste en vändning komma!
Det kommer Annie!!! När man kommit tillräckligt långt ner mot botten så kan det inte gå annat än upp. Det här var itne ert hus, vettu. Det finns ett ännu bättre därute. Inshallah.
Vidrigt optimistisk post, men jag är i lite samma position och peppar mig själv så här, haha! Jävla lägenhetsbytefolk, ge mig en lägenhet med balkong nuuuuu!
Tack, goda människor!
Just nu känns det dock HELkört! Hittills har det här mullsjöhuset gått upp över 200 000, och det har varit samma sak med alla hus vi budat på (4 stycken).
Men man får hoppas att ni har rätt. "Plötsligt händer det"?
Hoppas.
Annars rekommenderar jag den goa staden i väst, där ni kan fynda sköna retro-70-talsradhus med furupanel, mörkgrönt kylskåp och korkimitation som inte går för en krona under fyra miljoner. Bitter? Inte skulle väl jag... ;-) Men det kan ju vara skönt att veta att det finns bättre ställen, om ni tröttnar på att leta i mullsjö? Snedtak som gör det omöjligt för någon som är mer än 155 cm ö.h. att stå raklång annat än direkt under nocken ingår. :) (I priset ingår även som regel total insyn eftersom nästa länga alltid är byggd så nära att man liksom får pressa sig emellan för att överhuvudtaget komma förbi). Det är väl för härligt med lite närhet!
Men håll ut, Annie. Vänta ut räntan. Då kommer det inte vara så roligt att vara belånad till 95% längre, amorteringsfritt. :-) Och det är då ni lägger in stöten. Moahaha...
Lilla du.......jag förstår dig PRECIS.....PRECIS! Vi fick panik i lägenheten just pga av att man måste ta sig ut och iväg för att komma ut....
Men ge INTE upp, den dag är huset ni kikar på erat och du kommer vara KUNG för dagen när du skriver på alla papper och du kommer fyllas med STOLTHET för att du vann kampen och för att huset är ERT!
Jag lovar en dag är det sanning.....håll ut, keep on fighting the good fight, fighten mot alla rika troll som vill er ont. KRAM
Hej fröken!! Nej, faktiskt ingen singelpappa utan en irländsk bartender som förhöjer min livskvalitet här på Cypern en hel del helt plötsligt! Så himla gött att känna att det är lätt och roligt att träffa någon, och att livet liksom leker lite igen! Stor kram till dig! Hoppas ni hittar ett hus snart!
