anniesauditorium

Mitt nya projekt här i huset ääär: *trumvirvel* innerdörrar! De befintliga är oljade teakdörrar som stolsterar på inte mindre än åtta platser i vårt hem i all sin traditionsenligt bruna glans. Min uppgift är att tämja desa sunkbruna bestar och måla dem vita så att de förhoppningsvis sprider lite ljus och fräschör omkring sig i stället för 70-tals ångest och brunsås. (Tycker egentligen inte att de är så vansinnigt anskrämliga, men föredrar helt klart vita dörrar framför bruna).

Jag har nästan sett fram lite emot detta då jag tänkte mig stor och positiv effekt som belöning för ett ganska enkelt och komplentativt målarjobb. Jag hakade loss toalettdörren, åbäkade mig ut med den till garaget, drog på mig jobbarbyorna och satte i gång. Ett ganska nogsamt grundarbete tyckte jag ändå att jag kunde stoltsera med då jag vaskat av alla sidor med målartvätt, slipat ytorna lätt med sandpapper, torkat med fuktg trasa, låtit torka och sedan grundmålat med den äran.

Det blev natt och det blev morgon. Det var den andra dagen.

På morgonen gick jag ut till garaget och såg på min dörr och fann att den var lite tonad åt gult på sina ställen. Jag drog på ett lager av den slutgiltiga färgen och såg att det gula ändå skulle slå igenom. Jag ringde till målarfolket på Grennborgs här i Mullsjö och fick brutal kunskap direkt i örat. "det är fett som har gått igenom. Teak är inget roligt material att jobba med, vettu." Därefter fick jag ingående instruktioner om hur jag skulle gå tilll väga, och svaret på mina problem var thinner, torktid och lacknaftebaserad grundfärg, och så de avslutande orden "behöver du måla nånting mer än tre gånger för att det ska täcka så har du gjort nåt fel". Det är ju bra att veta det.. efteråt. När det är för sent!

Jag hade hittills bara målat ena sidan på dörren (den som blev gul), så jag vände på den och gav mig på den orörda sidan för att med förnyad kraft och med ny kunskap i ryggen röna framgång. Jag följde alla konstens regler och gick nöjt till sängs om aftonen med en nygrundad sida på tork. Så långt allt ganska väl.

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

Jag äter en sedvanligt rörig frukost med familjen, går ut till garaget, drar på ett lager med den vanliga färgen och plötsligt händer nåt! Där mitt framför mina ögon framträder krumelurer som ser ut som, som... jo, det ÄR det. Bokstäver!! Min dörr försöker säga mig nåt! Eller så försöker någon (eller något?!) att sända mig meddelanden genom min dörr? Rollern skakar i min hand och munnen står på vid gavel. Blicken är oroligt fastnaglad vid bokstäverna som sakta men säkert blir tydligare och till slut ser jag att bokstäverna hör i hop. De bildar ett ord. Ett namn: "KAROLIN H"!! Det kändes helt klart lite rysligt, men jag hann ändå känna tacksamhet över att det inte stod typ: "jag är bakom dig" eller att det framträdde en bild på ett ledset barn med speldosa eller nåt. Jag går lätt skyndsamt in till min man och säger att det skrevs ettt namn på dörren när jag målade den. Lugnt och sakligt frågade han den första viktiga frågan:
"vilket namn var det?". När vi tänkt efter en kort stund kom vi i håg att en av döttrarna till mannen vi köpte huset av hette Karolin Hedström. (fortfarande i livet, så den hemsökta poltergeist-tolkningen av upplevelsen kunde vi gladeligt kasta åt häcklefjäll.)

Jag ringer till min teak-kontakt på Grennborgs igen och berättar att det nu framträtt ett namn på min dörr.
- "Vad säger du?! Står det ett namn på din dörr?"
Jag bekräftar. Ja, det står Karolin H på min dörr.
- "Står det Karolin H på din dörr?!" (Som om "Sara" hade varit mindre konstigt, och "Jonas" kanske till och med är nt man fått räkna med när man ger sig i kast med gamla teak-dörrar).
Jag bekräftade återigen och utökade med att säga att texten kom fram först på andra strykningen
-"På ANDRA strykningen?!"
och att det inte synts nånting genom grundfärgen
- "och det syntes ingenting genom grundfärgen?"
så vad ska jag göra nu?
- "Ja, vad ska du göra nu?!"

När vår verbala pingismatch avslutats, oavgjort, sa jag adjö utan att ha fått nya tips på vad man kan göra åt spöklikt framträdande namn. Men han ville gärna att jag skulle ringa tillbaka efter nästa strykningen och berätta vad som hände. Historien var för spännande för att han skulle klara av att inte få höra slutet på den.

Jag slipar på bokstäverna, drar på ett nytt lager grundfärg, samtidigt som jag grundar en ny dörr och gör allt arbete från grunden exemplariskt. Den första dörren går kanske inte att rädda, men den andra ska bli fabulös!

Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

Morgonen blev intensiv:
Bokstäverna var täckta, och fortsatte vara det även efter att ett nytt lager vanlig färg lagts på. Gillar!
Däremot bev ytan runtomkring bokstäverna prickig nu i stället. På TREDJE strykningen. Häpnadsväckande. Ogillar!
Den nya, supervälgjorda dörren såg enastående ut, men efter andra strykningen bev den gul. Och prickig. Ogillar skarpt!

Vad som sedan hände var att jag upprört och inte helt lugnt och metodiskt stormade in i huset, slängde mig ner vid datorn och googlade på "innerdörr-jäkelskap", men fick inte upp några uppmuntrande träffar som kunde vara till hjälp. Gick i stället in på blocket och sökte på innerdörrar, och vips så satt William i bilen mot Eksjö för att några timmar senare komma hem med inte mindre än sju vita innerdörrar till vårt hemman! Behöver jag säga att jag älskar honom!?

Jag har vart ute och moonat och räckt ut tungan mot de fula dörrarna i garaget, kysst min man och gläder mig nu åt att få sätta in sju vita dörrar utan mankemang!!!! Fröjdefullt!!

Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns.

Nu visade det sig att dörrarna är sprutlackerade i bruten vit och jag har målat karmarna i vit, så har jag riktig tur så får jag måla om karmarna så att det stämmer. Slipa, grunda, måla, slipa, grunda, måla, slipa, grund måla... suck =/