DÖSKALLAR OCH SAUERKRAUT!

Dottern den äldre har föttter som växer. Det är helt i sin ordning. Fötter gör det inledningsvis. De övriga barnen i hushållet har också fötter som beter sig så. Detta är nånting vi som föräldrar känner till, och vi vet också att det krävs nya skoinköp ett par gånger per år. Det är inte bara skor som plötsligt blir för små, utan detta gäller också strumpor, även om de vanligtvis besitter en mer elastisk egenskap än låt oss säga sneakers gör. De sex växande fötterna i mitt hem hamnar ibland lite i ofas, så det kan vara dags för nya strumpor för två av dem medan de andra fyra trivs bra i de strumpor de redan har. Så var det i det här aktuella fallet. Den äldsta dottern hade strumphälen i hålfoten bara sådär helt plötsligt en dag. Jag hade ändå ett ärende i stan och svängde smidigt in på en av de större affärskedjorna i centrum för att köpa upp mig på några par i passande storlek. En enkel sak, kan man tro.

Jag rörde mig på ett sätt som skulle kunna beskrivas som effektiv strosning och befann mig snart vid strumpstället. Samtidigt som jag i vanlig ordning gruffade nåt för mig själv över märkningar som "pojkstrumpa" och "flickstrumpa" (som om färgställningarna inte var övertydliga nog), konstaterade jag förnöjt det stående erbjudandet "3 för 2" och gav mig i kast med att välja ut några godbitar. Jag hade just plockat till mig det tredje paret, rosa med döskallar för 35 spänn, när jag slängde ett öga på grannstrumpan. Ett par blå med döskallar. För 29 spänn. Hmmm... samma märke, samma mönster men olika färger och därför olika priser?

Jag såg en bit personal skymta fram mellan klädhögarna och haffade henne med all min leende trevlighet. Jag påpekade vänligt att det nog blivit något litet misstag då likadana strumpor kostar olika mycket att ta med sig hem. Jag väntade mig ett "Oj, hoppsan, det var bra attt du såg det. Det ska vi genast ändra på." Jag fick inte det. Däremot hade jag haft turen att stöta ihop med expedit Sauerkraut som dagen till ära föresatt sig att på inga villkor skapa ögonkontakt med folk eller på något sätt ge intryck av att ha tillmötesgående drag i sin person. En uppgift hon tycktes ta på största allvar. Till skillnad från sitt jobb.
"Ja, jag ser att de har olika pris", fick jag tillbaka. Hon fortsatte vika berget av randiga barntröjor och tyckte att ärendet var avslutat. Jag delade inte riktigt den uppfattningen utan påpekade att jag fann det lite märkligt att det förhöll sig på det viset med priserna.
"Ja, de har kommit med olika leveranser." Hon viker lite mer hetsigt nu.

Nu har jag bara bestämt mig för att rätt ska vara rätt. Jag frågar henne med mildaste av toner om hon inte upplevver det som lite märkligt att likadana strumpor med samma fabrikat, hänger bredvid varandra i en butik och är märkta med två olika priser? Jo, det kunde hon drista sig att hålla med om (fortfarande vikandes tröjor). Jag undrade då vidare vad som skulle kunna tänkas vara orsaken till detta. Svaret blev ett snäsigt "Ja, det kan bli så när de kommer med olika transporter."

Jaha, så samma vara i samma butik har olika priser beroende på om de kom igår eller för en vecka sen? Lite som bäst före datum, där de med kort datum säljs till reducerat pris?

Här nånstans avbröt hon sitt infernaliska vikande, såg mig äntligen i ögonen och suckade argt: "Jamen, det kan bli så, ska jag gå och kolla eller?" "Ja, tack vilken fin idé, det får du hemskt gärna göra", sa jag.

Fräsande och osande lämnade hon det randiga berget och stolpade bort till kassan med mina strumppar som jag vänligt bistått henne med. Efter en stund kom hon tillbaka, sur och förnärmad på nåt sätt och sa att någon kollega gjort nåt fel vid märkningen då de gick in i kassan för 29 kronor trots att det stod 35 på lappen. Jaha, vad bra att det löste sig tyckte jag och kände att om jag så yppar ett enda ord till så kommer den här kvinnan att blåsa huvudet av mig. Då jag starkt ogillar att folk är arga på mig höll jag så min käft efter att först bara jättesnabbt nämna att hon kanske-vill-märka-om-de-strumpor-jag-tänkt-köpa-så-att-det-inte-skulle-bli-något-problem-när-jag-kom-till-kassan. Hon drog sitt prismärkarvapen från höften och fyrade snabbt av det mot mina rosa oskyldiga strumpor, varpå jag tackade och snabbt pallrade mig därifrån.

Bakom mig hörde jag ett argt knattrande av prismärkningsvapnet som hon gick bärsärk med inne bland barnstrumporna!

Tycker man att kunder är skit och människor är en dålig sak, ska man inte jobba i butik. Inte ens om man gillar att vika randiga tröjor och sådana finns att tillgå!





Strumpor med en mycket arg liten prislapp!

RSS 2.0