anniesauditorium

Den första dagen anno 2012 började storstilat med dotterns entré nerför trappan på morgonkvisten, när hon lite förvånat och förundrat berättade att hon hade känt under natten att hon hade en lös tand. Vi som står för föräldraskapet här hemma bemötte det hela med skepsis då avkomman i fråga länge fascinerats av lösa tänder. En fascination som knappast bedarrat då hon några dagar tidigare haft beök av storkusinen på 6,5 år som stolt visat upp sina två lösa bissingar. För att visa min goda vilja som mor och stöttande medmänniska kände jag ändå något slentrianmässigt efter på den tandabatting som utpekats, och mycket riktigt så var den verkligen lös! Tanden bredvid ville väl inte vara sämre så den visade sig också glappa lite grann. Lycka för dottern och förvåning för föräldrarna som plötlsigt drabbades av den där "ojvadstoravårabarnharblivit-känslan", som man vid vissa milstolpar anat hos sina egna föräldrar genom tiderna.

Nyårsdagen var också den dag som nappceremonin skulle äga rum. Sonen skulle säga adjö till sina nappar, på sedvanligt sätt. Nyårsdagen för två år sen gjorde flickebarnet detsamma, och nu hade turen kommit till den yngre brodern. Vi satte presentsnören i alla napparna, 13 st blev det nog till slut, och packade oss i väg till Strömsbergsskogen där vi letade upp ett lämpligt träd för pynt av silikon. Där hängdes bitar av trygghet och tröst upp under glada tillrop och stor stolthet hos lilleman. Fint blev det också. Och som alla vet får man ett paket av trädet när man varit så himla redig, så under de kala grenarna i en lövhög kunde en present grävas fram. Glada hågar ångade sedan vidare och styrde upp en tårta som åts för att fira lösa tänder, upphängda nappar och nästan synbart växande barn (både fysiskt och psykiskt)! Fint det!



"Hej då, alla napparna!"                     Napp- och tandtårta

Sedan dess har den goda andan hållit sig uppe under heldag på Universeum, långa lekdagar i hemmet, frisörbesök, pyjamastrivsel och små utflykter. Bara en sån sak som att alla är friska samtidigt är en ynnest värd att begrunda. Jag trivs ICKE med att vara mammaledig och sånt, men när hela familjen är lediga tillsammans då är det som göttast!



Fåtöljen jag vill ha                                                                 Nyklippt


I övrigt:
* det är 42 dagar till beräknad bebis
* det är 16 dagar till beräknad examen
* det är 13 dagar till opponering
* jag har hittat en fåtölj som skall bli min och läsas mycken litteratur i
* det är gott att våra renoveringsinsatser faktiskt ger resultat
* jag är livrädd för vinterkräksjuka i dessa höggravida tider
* jag är i ärlighetens namn ganska rädd för vinterkräksjuka i alla möjliga tider...
* jag ska snart ut i det "riktiga" livet och söka jobb och helst få ett jobb och helst vara bra på det jobbet...
* jag överväger att skaffa en sån där flashig telefon, och frågar mig själv varför.

Nu är det te, bok och choklad som hägrar!

Och nästa gång ska jag försöka undvika "mamma-bloggandet" som jag vet kan vara en mycket tröttsam läsning för alla utom möjligtvis den närmaste familjen. ;)