anniesauditorium

Den lille skvalpande bebisen som finns för beskådan här till höger ska som ni förstår symbolisera den pilt som huserar i min kropp för tillfället. Den har nu bott i mig i 35 hela veckor. Eller nja, imonn har den det.. tror man.. eller 33 förresten eftersom man får två veckor gratis i början.. suck, en vetenskap det där. Eller ovetenskap snarare eftersom man inte vet exakt när äggen trillar ner och allt det där. Nåväl. Idag var jag hur som helst hos min fina barnmorska som sa att bebisen nu är fixerad. Den skvalpar alltså inte runt sådär som på bilden till höger utan sitter nu obönhörligen fast, upp och ner, med huvudet nerkört i ett himla bäcken. Jaha, och där ska den sitta nu i ungefär fem veckor. Och tomt stirra in i en och samma fog. Livat... det är tur att man liksom inte trillar tillbaka i det stadiet senare i livet. Jag är övertygad om att jag skulle hantera det hela betydligt sämre om jag plötsligt fann mig själv sitta fast upp och ner i en säck fylld med vatten nu, än när jag var i samma livssituation som parveln och ännu inte fått blodad tand för det här med luft och upprätt kroppsposition.

Men å andra sidan, nu när jag drar mig till minnes så sa barnmorskan faktiskt inte VAD bebisen är fixerad vid... den kanske är fixerad vid tanken på att någon gång få sätta upp en musikal, skriva en bok eller tugga på en haklapp... Eller är det blicken som är fixerad? I så fall blir ju läget ett annat... Måste fråga nästa gång jag träffar henne. "Fix" står det i journalen hur som helst. 



Fixerad bebis?