HANDLA, KVINNA!
Här ska det jädrar i min lilla låda vankas tokshopping, tänkte jag och kastade mig upp på cykeln men min stora, rymliga TOMMA väska slängd över axeln och trampade iväg mot A6, detta vår stads stora varuhus. Väl medveten om att jag inte är den tätaste av kvinnfolk tyckte jag nu ändå att det var dags att bränna lite deg och köpa lite schyssta plagg efter allt barnafödande som har varit på den senaste tiden, och så här inför det stundande årstidsskiftet. Försäkringskassan har nämligen gjort något så häpnadsväckande som att få till skott några utbetalningar som har varit väntade ett tag. Dessutom är det ett knippe festliga tillställningar i antågande så några nya toppar/tröjor/byxor/skor/koftor till dessa och andra tillfällen vore önskvärt. William erbjöd sig att ta med sig barnen på lite nöjsamheter på annat håll så att jag skulle kunna röra mig obehindrat och oavbrutet från butik till butik.
Glad och taggad kliver jag in på A6 och rör mig snabbt och mjukt mellan butikerna. Vero Moda, H&M, Carlings, Din Sko, JC, BIKBOK, Åhlens etc. etc. In i dimman bara! Jag provar, väljer, förkastar, förtjusas, synar och jämför. Det var klok och oförhastat shopping jag ägnade mig åt. Det var de små godbitarna jag ville åt. Inte mindre än tre timmar senare lämnar jag penningruljansens paradis med imponerande få kassar som tillsammans innehöll två par nogsamt utvalda byxor, en tröja och ett par skor. Till EBBA!
Vad var det som hände?! Hur mycket kvinna och mamma får man bli? Fattas bara att jag hade kommit hem med ett par manchettknappar och en hög hatt till William också så hade bilden varit komplett! (Jag kunde ju överlämnat dem strax innan jag ställde mig att stryka hans näsdukar). Vansinnigt! Jag fick helt enkelt vända tillbaka, köpa mig en lunch och sätta mig ner och begrunda mina handlingar. Just då fick jag ett sms av min lagvigda make:
"Du kommer inte hem förrän du har köpt minst en vara till dig själv! Uppfattat!? ;)"
Hmm.. han känner mig tydligen bättre än jag gör själv i bland.
Påeldad av insikten och uppbackningen gick jag in på Vero Moda ännu en gång och provade en rolig lite 80-talsaktig kofta som jag tittat på tidigare. Jag stod där i provhytten och vände och vred på mig. Skitsnygg, men funkar den till lite mer baggy-stilen också eller bara till de här tajta stuprörsjeansen? Jag behöver den ju inte egentligen... Njae... Då fick jag ännu ett sms, som från himlen:
"Köp den! Det är du värd. Se det som en investering. Den går ju att ha ihop med så mycket!"
Nu blev det inte nåt mer köpt i alla fall.
William kom hem från stan med ett par skor till Ebba han också, men även med ett par jeans som han sett till att köpa till sig själv! Så skall en slipsten dras!
Glad och taggad kliver jag in på A6 och rör mig snabbt och mjukt mellan butikerna. Vero Moda, H&M, Carlings, Din Sko, JC, BIKBOK, Åhlens etc. etc. In i dimman bara! Jag provar, väljer, förkastar, förtjusas, synar och jämför. Det var klok och oförhastat shopping jag ägnade mig åt. Det var de små godbitarna jag ville åt. Inte mindre än tre timmar senare lämnar jag penningruljansens paradis med imponerande få kassar som tillsammans innehöll två par nogsamt utvalda byxor, en tröja och ett par skor. Till EBBA!
Vad var det som hände?! Hur mycket kvinna och mamma får man bli? Fattas bara att jag hade kommit hem med ett par manchettknappar och en hög hatt till William också så hade bilden varit komplett! (Jag kunde ju överlämnat dem strax innan jag ställde mig att stryka hans näsdukar). Vansinnigt! Jag fick helt enkelt vända tillbaka, köpa mig en lunch och sätta mig ner och begrunda mina handlingar. Just då fick jag ett sms av min lagvigda make:
"Du kommer inte hem förrän du har köpt minst en vara till dig själv! Uppfattat!? ;)"
Hmm.. han känner mig tydligen bättre än jag gör själv i bland.
Påeldad av insikten och uppbackningen gick jag in på Vero Moda ännu en gång och provade en rolig lite 80-talsaktig kofta som jag tittat på tidigare. Jag stod där i provhytten och vände och vred på mig. Skitsnygg, men funkar den till lite mer baggy-stilen också eller bara till de här tajta stuprörsjeansen? Jag behöver den ju inte egentligen... Njae... Då fick jag ännu ett sms, som från himlen:
"Köp den! Det är du värd. Se det som en investering. Den går ju att ha ihop med så mycket!"
Nu blev det inte nåt mer köpt i alla fall.
William kom hem från stan med ett par skor till Ebba han också, men även med ett par jeans som han sett till att köpa till sig själv! Så skall en slipsten dras!
Till vem?
Kommentarer
Postat av: Mikaela
Känns som att du rotar i fel butiker från början om du "råkar" komma hem med Ebba-kläder istället för Annie-dito? ;)
Postat av: Annie
Sanning! Jag var vilsen. Men det är förvånansvärt många butiker som har ett utbud både för kvinnor och barn. Säkert mycket nogsamt uträknat. De gillrade fällan och jag klev i den. Likt ett oskyldigt rådjur.
Postat av: Mikaela
Fruktansvärt. Stäm dem!
Trackback
