anniesauditorium

Nu kan man ju tycka att den här lilla bebisen som haft den goda smaken att slå rot i mig snart borde ta och komma ut och sälla sig till oss andra i familjen på andra sidan min kropp. Det är ju inte utan att man längtar som en tok efter att det ska hända! Men så vet man ju också att det innebär att man ska in i dimman liksom. Första tiden lär gå åt till att lära känna den lille typen, hitta nya rutiner som fungerar för alla inblandade, försöka lokalisera sina magmuskler och leta upp sin tyngdpunkt på nytt etc etc. Alltså vore det nog att betrakta som klokt att försöka njuta av den här sista tiden pre-bebis, och inte bara låta den bli ett längtande till något annat. Allting har ju sin tid, som bekant.

Så vad blir det av denna dag? En av de sista med en familj på tre. Dottern går sin sista vecka på förskolan nu och både W och jag är klara i skolan för terminen. Igår blev det till Ebbas stora förtjusning picnic i vattenledningsparken med bror min och hans goda sambo. Hon hittade en "spunk", skrapade knät och såg nästan en ekorre. En lyckad utflykt helt enkelt.


Idag satsar nog herr och fru Bergman på en lunch på tu man hand. I solen på en uteservering i stan. Små livets njutningar som förtjänar sin uppmärksamhet!

Tjopp och hej!