HÖGST OVÄLKOMMET BESÖK!

Alla intresserade och ointresserade vet att vi är  de stora flyttartagen. Nedräkningen har börjat och på torsdag är huset och nycklarna helt och hållet i vår ägo! Allt gott.

I dag efter att banken varit så god och lånat oss pengar gick vi lyckliga och härligt skuldsatta till vårt stammisfik där bullar och en liten laxabatting inköptes och imundigades i solsken under trevnadens vajande fana! Därefter vandrade vi hemåt och väl där stegade vi upp på vinden hela familjen för att rensa lite i våra lådor, föräldrarna drivna av en ambition att undslippa flyttandet av grejer vi inte ens visste att vi hade. Första lådan jag ger mig i kasst med är en gigantisk (läs: helt vanlig) flyttkartong överfull med skor av alla de slag. Jag kånkar ut den utanför förrådet så jag kan se lite mer klart, öppnar lådan och börjar från toppen och jobbar mig metodiskt neråt. Det var två par pumaskor köpta i en halv storlek för lite och har alltså bara blivit använda ett högst fåtal gånger, och då vid tillfällen då det rört sig om umgänge i till största delen sittande form. De hamnade i "bortsänkes-högen". Tätt därefter följde ett par flip-flop slitna till sista skumplasthinnan, ett par gympaskor med hög klack (?!) och lite annat. Jag hade nästan rensat min väg ner till botten när jag plötsligt anade oråd och geomfors av en obehaglig och varnande känsla. Min hjärna meddelades "Hold your horses, Annie, nåt är fel här. Fel och mycket äckligt." (signasystemet tycks i vissa stunder gå över till engelska. märkligt. Kanske att en neurolog kan ansöka om lite forskningsengar för att finna svar å detta)

Där nere i lådan är det skräpigt och tillufsat och snart ser jag det min hjärna redan fått nys om. En råtta har ätit upp mina dansskor!! Jovisst, EN RÅTTA!! Hur äckligt som helst! Verkligen riktigt äckligt! En fet dryg råtta har kravlat runt inne bland våra skor, illvilligt bajsande och vidrigt tuggande har den inkräktat på våra saker, minnen och vårt ärligt hyrda förråd. Och mina karaktärsskor! De har jag spelat revy i Göteborg, Brås och Jönköping med, de har prytt mina fötter ett tjugotal föreställnigar då jag stått bredvid Claes Eriksson på Lorensbergsteaterns scen, de har dansat tango, jazz och tagit åtskilliga glada showsteg, de har burit trötta, glada fötter och mött applåder och svettats in under långa rep-pass. Och nu har de gått ett ovärdigt slut till mötes för att en (klarar inte tanken på att det skulle ha varit fler.. urk..) äckelråtta behagat tugga slita och dra i dem. Som om det inte vore illa nog. Gnagarskrället har haft mage att spotta ut den igen!!! Fotdonen har alltså inte ens gått sin död till mötes för att bli nån annans bröd, utan har bara fallit offer för ett rent... lustmord, som jag kan se det! Vedervärdigt! Och vem är du, råtta, som anser dig vara för god för ett par fina, dyra, karaktärsskor i smaskigaste av skinn? Stig ner från dina höga hästar!


Den fallna primadonnans skor. Skändade och kränkta för livet, förpassade till döden.

Jag och barnen utgjorde ett sorgetåg ner tillbaka till lägenheten och William tog på sig det tunga jobbet att titta igenom restrerande lådor, och kom senare ner med en halväten metalltub innehållande textillim! Kom igen, råttan! (bildligt talat alltså, för jag ser helst att du håller dig borta). Hur desperat får man bli!? Käka metall, och lim! Resten tycks i alla fall ha klarat sig.

På väg ner från vinden mötte hjältemodiga William grannen och efter lite chit- chatande bjöd han på det välvilliga rådet att de kanske skulle titta över sina saker på vinden då vi upptäckt att råttor varit där och snuskat sig. Då berättar hon att hon för ett par veckor sen slängt ett öga ut på sin balkong och SETT EN RÅTTA TRASKA RUNT DÄR! INTE okej, gnagarpack!!! Anticimex kallades in och först efter ett par dagar hade de fångat den. Hon bor i vindsvåningen.

Glad att vara på flyttande fot, kan jag inte nog betona! Så snuskigt! Jag vet att de förmodligen inte kilar runt med pesten på ryggen, men äckliga är de likafullt. Djurrättsaktivsterna får säga vad de vill, men i min bok är det skillnad på djur och djur.
Jag ser hellre att en igelkott byggt bo under min altan, än att en getingfamilj har gjort detsamma. Och i min skolåda hittar jag hellre en labrador än en råtta.

Så är det bara.

Kommentarer
Postat av: Mikkan

rent horribelt!

2010-06-21 @ 21:36:57
URL: http://njutmaten.blogspot.com
Postat av: Margo

Annie,jag håller med dig i allt!! Den vinden hade jag ALDRIG satt min fot på fler gånger! Ett gott råd nu när ni ska bosätta er i hus,skaffa en katt omedelbums!!!

2010-06-21 @ 22:03:10
Postat av: Annie

Urk och blääää äckliga råttor och stackars stackars skor.

2010-06-21 @ 22:09:23
Postat av: Mija

Jag tycker ju inte att råttor är alls äckliga, men äter de skor hade även jag blivit förbannad! Skor! Det är ju som att äta juveler och guldklimpar!! Jag skulle dock väldigt gärna se dig hitta en liten labrador i din skolåda för att se din reaktion. Vad jag hört gillar hundar också att tugga på en sko eller två, men jag misstänker att du är mer bekymrad över djuret än skomordet.

2010-06-21 @ 22:34:33
Postat av: Annie

Till förvirrade: Annie här ovan är alltså inte undertecknad utan min namne som för övrigt gör en massa fina loppispyssel på systrarnakarlsson-secondhanddesign.blogspot.com



Mija: Ja, i det här fallet är djuret värre än mordet. Hade absolut känt mer oro över labradorens väl och ve än över råttfjantens! Drömde dessutom om råttor i natt... urk. Men skorna/diamanterna sörjs lite gran de med. en vacker ceremoni planeras senare under dagen.

2010-06-22 @ 06:53:42
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/
Postat av: Sofia

Alltså, vem tror den där råttan att han är?! Jag känner HELT med dig då mina underbara karktärskor nu tjänstgör på undertecknads fötter under rådande jobbläge.. Otaliga gånger har jag berättat små anekdoter om dessa skor för människor som varit intresserade (och även andra..) Så många minnen! Håller fullt med dig Fru B, det är skillnad på djur och djur!

2010-06-22 @ 20:04:17
Postat av: Annie

Visst är det så, visst är det så! Mycket som ligger i sådana skor! Inte lika många ch varma känslor för mia joggingskor... som råtteländet dessvärre lämnade orörda... =/

2010-06-24 @ 08:37:05
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/
Postat av: Erika

Fy! Usch och bedrövelse, stackars dig! Inte bra alls. Ville även meddela att min blogg inte längre talar om för mig när jag fått kommentarer, så jag hade missat dina! Jag var kanske lite kryptisk ett tag i mitt bloggande, men jag tror att de flesta frågetecknen är uträtade nu! Och projektet är ju vis-och monologgrejen, som jag fejjat om oxå. En spännande höst blir det allt. Kanske med en irländare i Göteborg, det börjar verka lite så iaf. Spänning var ordet. KRAM!

2010-07-24 @ 11:56:55
URL: http://anjaerika.blogg.se/
Postat av: Anonym

Men stackars skor......hur kan den med, att tugga i sig skor av den sorten? Nej du, om jag träffar på den så kommer det vara det sista den gör.......men jag gissar att den sista den gjorde var att bli lurad av anticimex? Hu.....hoppas att det går bra i huset. KRAM

2010-08-04 @ 16:25:43
Postat av: Annie (Missy A)

Ack, anonym! Vi ringde faktiskt inte anticimex, vilket så här i efterhand verkar helt sjukt! Vi tänkte inte ens tanken! Jag tänkte bara på att flytta där i från. Snarast!Bristande omtanke om mina medmänniskor alltså! Skämmes, Bergman!

2010-08-09 @ 16:48:37
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0