TVÅNGSSTERILISERING 2012!?
Alltså är det något som triggar igång stridshästen i mig så är det orättvisor av olika slag! Jag har blivit arg två gånger det senaste dygnet. Först blev jag arg när jag läser kortsiktiga konstiga självsäkra uttalanden om att "Alla borde lämplighetsprövas för att få tillstånd att skaffa barn." Visst, detta kan man diskutera på ett hypotetiskt plan och som ett etiskt dilemma, men att uttala det på fullt allvar som en bra lösning på problemet med föräldrar som skadar sina barn på ett eller annat sätt, är bara pinsamt och upprörande korttänkt! Det räcker ju att tänka ett halvt steg längre så ser man ju orimligheten och det oetiska i detta. Kan man tro, men det är oväntat många som inte gör det. Skrämmande! Det hela kom på tal i och med bl.a händelsen med pappan som lämnade sin son i shorts mitt i vintern för att han spelat dåligt i en match.
Hur skulle ett sånt lämplighetsprov se ut? Som inför adoption? Ska överviktiga som löper större risk att dö i förtid nekas försök till familjebildning? Människor med cancer i släkten? Biltjuvar? Männsikor med diagnos av något slag? Arbetssökande? Studerande utan stadig inkomst? Eller bara pedofiler? Det vore ju fint, så kan vi fokusera på att framavla riktiga A-människor... Eller de som redan har barn, hur illa ska man bete sig för att förlora rätten till sina barn? En örfil? En psykisk kränkning? År i missbruksmiljö? Stöld? Eller en förälders lånvariga sjukdom?
Hur skulle man förhindra att dessa olämpliga människor ändå inte gick hem och gjorde bebisar för glatta livet? Tvångssterilisering? Jo, för det gick ju så bra i Sverige mellan 1934 till ca:1975 när man tvångssteriliserade "sinnessvaga" som inte ansågs lämpliga för föräldraskap. En tjusig merit för Sverige jag stolt brukar lyfta fram och känner är etiskt försvarbart...
Och de barn som, trots föräldrarnas av myndigheter förklarade olämplighet, föds. Hur gör vi med dem? Ska de bortadopteras vid födseln? Eller tvångsaborteras i v.20? Finns det utrymme att få sin lämplighet omprövad efter några år? Ska man få tillbaka sitt barn då? Föräldrar som i ren desperation skakar sönder sina bebisar, ska de fråntas sina barn för all framtid, eller som nu få hjälp, stöd och avlastning? Självklart kostar sådana insatser pengar, men jag lägger hellre skattemedel på det än på steriliseringar, tvångsaborter och lämplighetsprövningar på alla som funderar på att bilda familj någon gång.
Om den ena partern i en relation är lämplig och den andra inte, nekas de då fortplantning som par? Eller får de föröka sig ändå, med kravet att den lämpliga parten får hela vårdnaden efter födseln?
Det förvånar mig att i en diskussion med nio inblandade är det bara en som tänker så här, och åtta som tycks mena att det vore bra att statliga verk gick in och bestämde vilka som ska få bilda familj och inte. Märkligt och i min mening synnerligen skrämmande.
Undrar om jag och William hade blivit godkända? Våra två första barn föddes när båda var studerande, utan fasta inkomster. Vi låg under den rekommenderade inkomsten då man räknar med att 5000 kr varje månad går åt till ett barn. Vi fick in ca. 13.500kr tillsammans på den tiden. Med två barn. Jag var också sjukskriven för depression två månader knappt ett år innan första barnet blev till. Dessutom snattade jag ett par hårspännen när jag var 11 år. Tur att ingen frågade om det!
P.s jo, sen blev jag ju arg en gång till, men det handlade om orättvisor och inkonsekvens i uppsatsebedömningar och är en helt annan historia. D.s
Hur skulle ett sånt lämplighetsprov se ut? Som inför adoption? Ska överviktiga som löper större risk att dö i förtid nekas försök till familjebildning? Människor med cancer i släkten? Biltjuvar? Männsikor med diagnos av något slag? Arbetssökande? Studerande utan stadig inkomst? Eller bara pedofiler? Det vore ju fint, så kan vi fokusera på att framavla riktiga A-människor... Eller de som redan har barn, hur illa ska man bete sig för att förlora rätten till sina barn? En örfil? En psykisk kränkning? År i missbruksmiljö? Stöld? Eller en förälders lånvariga sjukdom?
Hur skulle man förhindra att dessa olämpliga människor ändå inte gick hem och gjorde bebisar för glatta livet? Tvångssterilisering? Jo, för det gick ju så bra i Sverige mellan 1934 till ca:1975 när man tvångssteriliserade "sinnessvaga" som inte ansågs lämpliga för föräldraskap. En tjusig merit för Sverige jag stolt brukar lyfta fram och känner är etiskt försvarbart...
Och de barn som, trots föräldrarnas av myndigheter förklarade olämplighet, föds. Hur gör vi med dem? Ska de bortadopteras vid födseln? Eller tvångsaborteras i v.20? Finns det utrymme att få sin lämplighet omprövad efter några år? Ska man få tillbaka sitt barn då? Föräldrar som i ren desperation skakar sönder sina bebisar, ska de fråntas sina barn för all framtid, eller som nu få hjälp, stöd och avlastning? Självklart kostar sådana insatser pengar, men jag lägger hellre skattemedel på det än på steriliseringar, tvångsaborter och lämplighetsprövningar på alla som funderar på att bilda familj någon gång.
Om den ena partern i en relation är lämplig och den andra inte, nekas de då fortplantning som par? Eller får de föröka sig ändå, med kravet att den lämpliga parten får hela vårdnaden efter födseln?
Det förvånar mig att i en diskussion med nio inblandade är det bara en som tänker så här, och åtta som tycks mena att det vore bra att statliga verk gick in och bestämde vilka som ska få bilda familj och inte. Märkligt och i min mening synnerligen skrämmande.
Undrar om jag och William hade blivit godkända? Våra två första barn föddes när båda var studerande, utan fasta inkomster. Vi låg under den rekommenderade inkomsten då man räknar med att 5000 kr varje månad går åt till ett barn. Vi fick in ca. 13.500kr tillsammans på den tiden. Med två barn. Jag var också sjukskriven för depression två månader knappt ett år innan första barnet blev till. Dessutom snattade jag ett par hårspännen när jag var 11 år. Tur att ingen frågade om det!
P.s jo, sen blev jag ju arg en gång till, men det handlade om orättvisor och inkonsekvens i uppsatsebedömningar och är en helt annan historia. D.s
Kommentarer
Trackback
