KÄNDISSKAPET!
Jag är i tidningen.
Inte för att jag gjort en fantastisk rolltolkning i ett smaskigt drama eller varit magisk i musikalernas musikal. Inte heller för att jag var en av huvudpersonerna i en skandalomsusad galafest eller skrivit den där starka romanen som snart ska översättas till mandarin. Nej, jag peakar stort genom att träda fram i ett riktigt helyllereportage i lokalpressen för att jag ämnar hushålla en handfull fjädriga fän utanför husknuten. Precis som jag tänkte mig min framtid för tio år sen…
Nåja, alltid nåt!
Nu när jag trots allt äntligen breakar kan jag alltså med förtjusning se fram emot ett stort, och rikligt sponsrat kändisskap! Anonyma fans kommer inom kort att skicka custom made fodermatare, kycklinggym med tillhörande spa, reseburar från Louis Vuitton och namnskyltar i mässing att fästa på de näbbprydda damernas värpreden. Jag kommer att sitta utanför den lokala mataffären och signera ägg och klappa barn på huvudet och säga till dem att skolan är viktig så att de sedan kan uppnå precis vad de vill. Jag kommer att vara tillgänglig för mina beundrare i officiella sammanhang, men annars värna om mitt privatliv och röra mig genom byn med tonade rutor på barnvagnen, stora solglasögon och en latte decaf i pappmugg. Nu kommer allt detta att bli verklighet! Jag tackar livet för dess generositet och storhet!
Jag har länge förberett mig på att min tid ska komma och nu när jag äntligen står här på tröskeln till erkännandet och kändisskapet är jag givetvis även införstådd med den smutsigare baksidan av självaste myntet. För ni förstår att allt är inte så fantastiskt som det kan verka för er vanliga människor som står utanför som hänförda betraktare.
Vissa saker har visat sig vara svåra att riktigt förbereda sig på. Redan nu för någon timme sedan skymtade jag ett gäng paparazzis bakom skottkärran! Eller i alla fall betedde sig kaninen lite konstigt. Som att det var någon okänd i trädgåden. Kaniner är ju som bekant väldigt duktiga vaktdjur och varnar instinktivt sina ägare vid fara. Alla kändisar borde ha en dvärgvädur... Riktiga stridspittar. Jag ska ringa Madonna och tipsa.
Kändisskap är också ett utanförskap och det är nu jag kommer att se vilka mina verkliga vänner är.
Nu ska jag hälla upp ett bad med jungfrumjölk och bladguld. Tack för mig.
Annie Mc Feather Bergman
Hahaha, vilket underbart inlägg! =D
Jag är din vän – även i framgång – min allra käraste ljuva mööööööscha. Men det behöver jag väl inte säga?! Följer fä-historien med spänning... För nåt år sedan sa jag till Gustav:
"Tänk om vi skulle skaffa höns, Det vore väl lite mysigt?!"
Är ganska glad att just den idén var en sådan där som bara dök upp och försvann lika snabbt. Tror inte alls vi har vad som krävs för att ta hand om höns. VARJE DAG!!! Men det är jag helt säker på att ni har;) Ni är coola ni!
Vi tar redan hand om ett djur varje dag så det blir nog inte så himla stor skillnad. de måste ju inte ut och rastas som tur är. Det ordnar de ju själva! =) Jag gillar särskilt rubrisättningen: "Bergmans nya projekt" Som att det är allmänt känt vilka Bergmans är och att alla nu har suttit på spänn för att få veta vad Bergmans nya projekt ska bli för något. Lite som när man väntar på när nobelpristagaren i litteratur ska avslöjas.
Hahaha
Det låter som du är väl förberedd på det kommande kändisskapet. ;-)
Nu blev jag också lite sugen på att skaffa höns. Inte för att jag också vill hamna i tidningen, utan för att det verkar vara en bra idé. ;-)
Kör hårt, Micke! Lite konkurrens här på toppen kan jag hantera! =)
