SMÄRTA OCH NJUTNING!

Situationen sådan att dottern toksomnat mitt i en mening och sover nu för natten, sonen ligger och smaskar på tumme samt napp (varför välja en sak om man kan ha båda?) bredvid mig på en soffkudde som för honom ter sig stor som en dubbelsäng, och min man är på möhippa. Bara en sån sak.
Själv har jag nyligen placerat min ömma kropp i soffan med en kopp roibos-te och en stilla het önskan om en lugn natt. Lägenhetsfesterna har börjat och det är tydligen den stora FF-kvällen denna augustilördag då det är ett kvalmigt moln av hormoner, fulsprit och tjuvrökta cigaretter som sänkt sig över området. 

Så varför är då min kropp att benämna som "öm" denna afton? Orsakerna är säkert flera, men den främsta av dem alla är träningsvärken. Inte en sån där "shit, jag kan verkligen inte röra mig"-träningsvärk, utan mer en sån där "Okej, va gött att det känns att jag har tränat"-träningsvärk, ni vet. Jag har dock upplevt en träningsvärk av det första slaget några gånger i mit liv, men värst av dem alla var helt klart den som jag vaknade med dagen efter mitt livs första balett-pass! Mina vader smärtade nåt fullständigt venvettigt! Jag bodde vid tillfället på tredje våningen i ett gammalt träslott (jo, jo fint ska det va) och såg döden i vitögat vid varje steg jag nödgades ta på väg ner till frukosten på bottenvåningen. Men idag är det alltså träningsvärk ur den andra kategorin som råda.

Det senaste året har varit mer fyllt av moderkaka än av tuffa fyspass, och nu är jag taggad på att äntra träningslokaler och gym på nytt. I går startade jag alltså upp med ett skivstångspass lett av en charmig kvinna som alltså skulle leda mig in i en korridor av smärta, svett och en eller annan endorfin. Jag tänkte ta det hyfsat lugnt och anteckna hur mycket vikt jag tog för varje muskelgrupp så att jag skulle ha koll på det till nästa gång och även kunna följa min förväntade utveckling under terminen på det viset. Det gick mycket bra till en början och jag la mig snarare lite under än lite över min nivå för att säkert kunna köra hela programmen i stället för att klara färre repetitioner men med större vikter. Klokt.

Men så är det nåt som händer. Den pumpande musiken, den drivande ledaren, de övriga deltagarna och  de iaktagande ansiktena utanför fönstren in mot träninglokalen. Jag vet inte säkert vad det är, men jag går helt igång! Jag drabbas av nån slags show must go on - mentalitet och kör så det ryker och vägrar ge mig ens när det blir riktigt brännande tungt och det darrar i mina stackars muskelspillror. Löjligt svag och med triceps tunna som små rosa bomullsband, men jag utförde det hela mycket hängivet, snyggt och taktfast! Svetten rann i mitt leende ansikte och det är riktigt, riktigt kul att träna igen!!





Men det gäller förstås att sluta i tid...



Kommentarer
Postat av: Timmerstocken

Det är en fröjd att läsa! Du skriver din blogg så ruggigt bra!

2009-08-24 @ 09:53:27
Postat av: Annie

Tack, tack! =) Det motiverar och värmer ...

2009-08-24 @ 12:42:38
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/
Postat av: Mikaela

Gö-ö-ö-tt!

Men, när dansade du balett?

2009-08-29 @ 19:52:30
URL: http://www.njutmaten.blogspot.com
Postat av: Annie

Pluggade ett par år på wendelsbergs fhsk på showlinjen där. hade dans på schemat nästan 30 timmar/vecka. Jazz, step och balett... Behöver jag säga att det sistnämnda inte var mitt bästa... =)

2009-08-30 @ 08:18:10
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0