HÖGST OVÄLKOMMET BESÖK!
Alla intresserade och ointresserade vet att vi är de stora flyttartagen. Nedräkningen har börjat och på torsdag är huset och nycklarna helt och hållet i vår ägo! Allt gott.
I dag efter att banken varit så god och lånat oss pengar gick vi lyckliga och härligt skuldsatta till vårt stammisfik där bullar och en liten laxabatting inköptes och imundigades i solsken under trevnadens vajande fana! Därefter vandrade vi hemåt och väl där stegade vi upp på vinden hela familjen för att rensa lite i våra lådor, föräldrarna drivna av en ambition att undslippa flyttandet av grejer vi inte ens visste att vi hade. Första lådan jag ger mig i kasst med är en gigantisk (läs: helt vanlig) flyttkartong överfull med skor av alla de slag. Jag kånkar ut den utanför förrådet så jag kan se lite mer klart, öppnar lådan och börjar från toppen och jobbar mig metodiskt neråt. Det var två par pumaskor köpta i en halv storlek för lite och har alltså bara blivit använda ett högst fåtal gånger, och då vid tillfällen då det rört sig om umgänge i till största delen sittande form. De hamnade i "bortsänkes-högen". Tätt därefter följde ett par flip-flop slitna till sista skumplasthinnan, ett par gympaskor med hög klack (?!) och lite annat. Jag hade nästan rensat min väg ner till botten när jag plötsligt anade oråd och geomfors av en obehaglig och varnande känsla. Min hjärna meddelades "Hold your horses, Annie, nåt är fel här. Fel och mycket äckligt." (signasystemet tycks i vissa stunder gå över till engelska. märkligt. Kanske att en neurolog kan ansöka om lite forskningsengar för att finna svar å detta)
Där nere i lådan är det skräpigt och tillufsat och snart ser jag det min hjärna redan fått nys om. En råtta har ätit upp mina dansskor!! Jovisst, EN RÅTTA!! Hur äckligt som helst! Verkligen riktigt äckligt! En fet dryg råtta har kravlat runt inne bland våra skor, illvilligt bajsande och vidrigt tuggande har den inkräktat på våra saker, minnen och vårt ärligt hyrda förråd. Och mina karaktärsskor! De har jag spelat revy i Göteborg, Brås och Jönköping med, de har prytt mina fötter ett tjugotal föreställnigar då jag stått bredvid Claes Eriksson på Lorensbergsteaterns scen, de har dansat tango, jazz och tagit åtskilliga glada showsteg, de har burit trötta, glada fötter och mött applåder och svettats in under långa rep-pass. Och nu har de gått ett ovärdigt slut till mötes för att en (klarar inte tanken på att det skulle ha varit fler.. urk..) äckelråtta behagat tugga slita och dra i dem. Som om det inte vore illa nog. Gnagarskrället har haft mage att spotta ut den igen!!! Fotdonen har alltså inte ens gått sin död till mötes för att bli nån annans bröd, utan har bara fallit offer för ett rent... lustmord, som jag kan se det! Vedervärdigt! Och vem är du, råtta, som anser dig vara för god för ett par fina, dyra, karaktärsskor i smaskigaste av skinn? Stig ner från dina höga hästar!
I dag efter att banken varit så god och lånat oss pengar gick vi lyckliga och härligt skuldsatta till vårt stammisfik där bullar och en liten laxabatting inköptes och imundigades i solsken under trevnadens vajande fana! Därefter vandrade vi hemåt och väl där stegade vi upp på vinden hela familjen för att rensa lite i våra lådor, föräldrarna drivna av en ambition att undslippa flyttandet av grejer vi inte ens visste att vi hade. Första lådan jag ger mig i kasst med är en gigantisk (läs: helt vanlig) flyttkartong överfull med skor av alla de slag. Jag kånkar ut den utanför förrådet så jag kan se lite mer klart, öppnar lådan och börjar från toppen och jobbar mig metodiskt neråt. Det var två par pumaskor köpta i en halv storlek för lite och har alltså bara blivit använda ett högst fåtal gånger, och då vid tillfällen då det rört sig om umgänge i till största delen sittande form. De hamnade i "bortsänkes-högen". Tätt därefter följde ett par flip-flop slitna till sista skumplasthinnan, ett par gympaskor med hög klack (?!) och lite annat. Jag hade nästan rensat min väg ner till botten när jag plötsligt anade oråd och geomfors av en obehaglig och varnande känsla. Min hjärna meddelades "Hold your horses, Annie, nåt är fel här. Fel och mycket äckligt." (signasystemet tycks i vissa stunder gå över till engelska. märkligt. Kanske att en neurolog kan ansöka om lite forskningsengar för att finna svar å detta)
Där nere i lådan är det skräpigt och tillufsat och snart ser jag det min hjärna redan fått nys om. En råtta har ätit upp mina dansskor!! Jovisst, EN RÅTTA!! Hur äckligt som helst! Verkligen riktigt äckligt! En fet dryg råtta har kravlat runt inne bland våra skor, illvilligt bajsande och vidrigt tuggande har den inkräktat på våra saker, minnen och vårt ärligt hyrda förråd. Och mina karaktärsskor! De har jag spelat revy i Göteborg, Brås och Jönköping med, de har prytt mina fötter ett tjugotal föreställnigar då jag stått bredvid Claes Eriksson på Lorensbergsteaterns scen, de har dansat tango, jazz och tagit åtskilliga glada showsteg, de har burit trötta, glada fötter och mött applåder och svettats in under långa rep-pass. Och nu har de gått ett ovärdigt slut till mötes för att en (klarar inte tanken på att det skulle ha varit fler.. urk..) äckelråtta behagat tugga slita och dra i dem. Som om det inte vore illa nog. Gnagarskrället har haft mage att spotta ut den igen!!! Fotdonen har alltså inte ens gått sin död till mötes för att bli nån annans bröd, utan har bara fallit offer för ett rent... lustmord, som jag kan se det! Vedervärdigt! Och vem är du, råtta, som anser dig vara för god för ett par fina, dyra, karaktärsskor i smaskigaste av skinn? Stig ner från dina höga hästar!
Den fallna primadonnans skor. Skändade och kränkta för livet, förpassade till döden.
Jag och barnen utgjorde ett sorgetåg ner tillbaka till lägenheten och William tog på sig det tunga jobbet att titta igenom restrerande lådor, och kom senare ner med en halväten metalltub innehållande textillim! Kom igen, råttan! (bildligt talat alltså, för jag ser helst att du håller dig borta). Hur desperat får man bli!? Käka metall, och lim! Resten tycks i alla fall ha klarat sig.
På väg ner från vinden mötte hjältemodiga William grannen och efter lite chit- chatande bjöd han på det välvilliga rådet att de kanske skulle titta över sina saker på vinden då vi upptäckt att råttor varit där och snuskat sig. Då berättar hon att hon för ett par veckor sen slängt ett öga ut på sin balkong och SETT EN RÅTTA TRASKA RUNT DÄR! INTE okej, gnagarpack!!! Anticimex kallades in och först efter ett par dagar hade de fångat den. Hon bor i vindsvåningen.
Glad att vara på flyttande fot, kan jag inte nog betona! Så snuskigt! Jag vet att de förmodligen inte kilar runt med pesten på ryggen, men äckliga är de likafullt. Djurrättsaktivsterna får säga vad de vill, men i min bok är det skillnad på djur och djur.
Jag ser hellre att en igelkott byggt bo under min altan, än att en getingfamilj har gjort detsamma. Och i min skolåda hittar jag hellre en labrador än en råtta.
Så är det bara.
På väg ner från vinden mötte hjältemodiga William grannen och efter lite chit- chatande bjöd han på det välvilliga rådet att de kanske skulle titta över sina saker på vinden då vi upptäckt att råttor varit där och snuskat sig. Då berättar hon att hon för ett par veckor sen slängt ett öga ut på sin balkong och SETT EN RÅTTA TRASKA RUNT DÄR! INTE okej, gnagarpack!!! Anticimex kallades in och först efter ett par dagar hade de fångat den. Hon bor i vindsvåningen.
Glad att vara på flyttande fot, kan jag inte nog betona! Så snuskigt! Jag vet att de förmodligen inte kilar runt med pesten på ryggen, men äckliga är de likafullt. Djurrättsaktivsterna får säga vad de vill, men i min bok är det skillnad på djur och djur.
Jag ser hellre att en igelkott byggt bo under min altan, än att en getingfamilj har gjort detsamma. Och i min skolåda hittar jag hellre en labrador än en råtta.
Så är det bara.
HUSKÖP OCH FLYTT-TEKNIK!
För att lite oförväntat citera en sjungande Lotta Engberg: "Ja så har det ändå äntligen hänt, ska det va ska det va 100%" *insert big band*
Huset är äntligen vårt! Ja, alltså på pappret är det vårt från den 24/6, men hej och hå vad det går undan när det går undan i livet!
-06 W och jag träffas, flyttar ihop, blir gravid
-07 förlovning och Ebba föds
-08 bröllop
-09 Lukas föds
-10 Husköp. Från visning till inflytt: fyra veckor.
Intensiva år! Inte konstigt att man är lite trött ibland. =)
Huset som blev pyttelitet här (större i verkligheten). Jordkällare (vad man nu ska med det till) och en rök (kan va kul!)
Känns grymt kul och ännu ett litet mysigt lyckofrö har knåpat sig in i hjärtat, tillsammans med de små frön som redan håller hus där. Ett William-frö, ett Ebba-frö, ett Lukas-frö, några mysiga minnes-frön, vårkvällar-frön, tekopps-frön, första-kyssen-frö, studenten-frö, tidig-fisketur-frö, kompis-frön, stå-på-scenen-frön och en-himla-massa-annat-frön. (vid tröttsam upprepning ser ordet "frön" väldigt konstigt ut i skrift... ta det i beaktande gott folk och lova mig att i framtiden vara lite restriktiva med ert användande av detta till synes beskedliga ord).
Det är förstås en massa grejer att göra på och i huset, men det är VÅRT hus och vi gör det för OSS och det vi gör är en investering. Oändligt är det antal lägenheter jag (och med jag, så menar jag min mor) har tapetserat och grejat i för att det ska kännas som hemma, men redan inom ett år har jag hunnit byta lägenhet. Två gånger.
Den här gången kan vi ha lite mer långsiktiga planer och göra lite större renoveringsövningar. Roligt, roligt!
Det som står emellan oss och huset nu är själva flytten! Fördelen med att ha flyttat ofta är att man inte har en massa bös som ligger och skräpar eftersom det sker nån slags självrensnig vid varje byte av hem. Jag har flyttat 25 gånger i runda slängar, första gången vid 19-års ålder. Jag har bott på folkhögskola, i lånelya, i ägd lägenhet, andrahandslägenheter, varit "sambo" på 15m2 , bott inackorderad, bott i ägd lägenhet, bott på fjärde våningen i ett trevåningshus, bott en sommar i folkabuss och en kortare tid i en källare som också fungerade som sminkloge. Så jag törs sticka ut hakan och påstå att jag är ganska rutinerad. Allt packas i lådor och är färdigt att bära ut när det är dags, tydliga etiketter på vart saker och ting ska och vad lådan innehåller. Jag är också snabb som tusan på att packa upp grejerna och skapa hem-känsla när jag väl är på plats på det nya stället (detta har varit en nödvändig egenskap att öva upp då jag velat leva n å g o n period utan flyttkartonger i min lägenhet och då jag velat ha lite hem även i en källarloge).
Mannen som även blev min make hade många goda skills när vi träffades, men packning var inte en av dem. Stor progression har dock gått att följa under våra fyra år och våra två flyttar tillsammans!
När vi skulle flytta ihop flyttade vi från varsin lägenhet på torpa till en ny, gemensam i samma kvarter. Hans bror och mamma med man åkte hit för att hjälpa oss. I min ägenhet stod lådorna i givakt ute på gården, redo att lastas in. I Williams lägenhet stod sopsäckarna och papperskassarna i...hrm... "ledig" position, om man så vill. I den mån de ens stod. Mittt i stod William själv och knödde ner lite blandade ting i ännu en IKEA-kasse. Mycket låg löst och efter tre månader i den nya lägenheten var hans förråd på gamla stället fortfarande inte tömt.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite charmigt. Väldigt typiskt honom och hans lugna och positiva inställning till saker och ting. Då däremot stack det i ögonen på den organiserade flytterskan som var van vid snabbare ryck och att själv kunna bestämma tempo. =)
Annat är det nu när vi flyttar! Med jobb och två barn krävs det lite mer studs och puts och planering. 10 lådor är redan packade och utrustade med klisterlappar på ovansidan och på sidorna där det står vilken våning och vilket rum lådan ska till och vad den innehåller. Vi håller ett minimum på två packade lådor/dag och planerar flyttordning, släp och mat och förfriskningar till bärhjälparna. Teamwork!
Så, go´vänner, nu är det dags att byta header på bloggen, ty snart är jag varken mammaledig eller huslängtande längre. Frågan är vad det ska stå i stället... Får fila lite på det.
/Annie- villaägarinna och flytt-coach
Huset är äntligen vårt! Ja, alltså på pappret är det vårt från den 24/6, men hej och hå vad det går undan när det går undan i livet!
-06 W och jag träffas, flyttar ihop, blir gravid
-07 förlovning och Ebba föds
-08 bröllop
-09 Lukas föds
-10 Husköp. Från visning till inflytt: fyra veckor.
Intensiva år! Inte konstigt att man är lite trött ibland. =)
Huset som blev pyttelitet här (större i verkligheten). Jordkällare (vad man nu ska med det till) och en rök (kan va kul!)
Det är förstås en massa grejer att göra på och i huset, men det är VÅRT hus och vi gör det för OSS och det vi gör är en investering. Oändligt är det antal lägenheter jag (och med jag, så menar jag min mor) har tapetserat och grejat i för att det ska kännas som hemma, men redan inom ett år har jag hunnit byta lägenhet. Två gånger.
Den här gången kan vi ha lite mer långsiktiga planer och göra lite större renoveringsövningar. Roligt, roligt!
Det som står emellan oss och huset nu är själva flytten! Fördelen med att ha flyttat ofta är att man inte har en massa bös som ligger och skräpar eftersom det sker nån slags självrensnig vid varje byte av hem. Jag har flyttat 25 gånger i runda slängar, första gången vid 19-års ålder. Jag har bott på folkhögskola, i lånelya, i ägd lägenhet, andrahandslägenheter, varit "sambo" på 15m2 , bott inackorderad, bott i ägd lägenhet, bott på fjärde våningen i ett trevåningshus, bott en sommar i folkabuss och en kortare tid i en källare som också fungerade som sminkloge. Så jag törs sticka ut hakan och påstå att jag är ganska rutinerad. Allt packas i lådor och är färdigt att bära ut när det är dags, tydliga etiketter på vart saker och ting ska och vad lådan innehåller. Jag är också snabb som tusan på att packa upp grejerna och skapa hem-känsla när jag väl är på plats på det nya stället (detta har varit en nödvändig egenskap att öva upp då jag velat leva n å g o n period utan flyttkartonger i min lägenhet och då jag velat ha lite hem även i en källarloge).
Mannen som även blev min make hade många goda skills när vi träffades, men packning var inte en av dem. Stor progression har dock gått att följa under våra fyra år och våra två flyttar tillsammans!
När vi skulle flytta ihop flyttade vi från varsin lägenhet på torpa till en ny, gemensam i samma kvarter. Hans bror och mamma med man åkte hit för att hjälpa oss. I min ägenhet stod lådorna i givakt ute på gården, redo att lastas in. I Williams lägenhet stod sopsäckarna och papperskassarna i...hrm... "ledig" position, om man så vill. I den mån de ens stod. Mittt i stod William själv och knödde ner lite blandade ting i ännu en IKEA-kasse. Mycket låg löst och efter tre månader i den nya lägenheten var hans förråd på gamla stället fortfarande inte tömt.
Så här i efterhand kan jag tycka att det var lite charmigt. Väldigt typiskt honom och hans lugna och positiva inställning till saker och ting. Då däremot stack det i ögonen på den organiserade flytterskan som var van vid snabbare ryck och att själv kunna bestämma tempo. =)
Annat är det nu när vi flyttar! Med jobb och två barn krävs det lite mer studs och puts och planering. 10 lådor är redan packade och utrustade med klisterlappar på ovansidan och på sidorna där det står vilken våning och vilket rum lådan ska till och vad den innehåller. Vi håller ett minimum på två packade lådor/dag och planerar flyttordning, släp och mat och förfriskningar till bärhjälparna. Teamwork!
Så, go´vänner, nu är det dags att byta header på bloggen, ty snart är jag varken mammaledig eller huslängtande längre. Frågan är vad det ska stå i stället... Får fila lite på det.
/Annie- villaägarinna och flytt-coach
