FAMILJEBILD...
Lättare sagt än gjort.
De där bilderna i tidningen ser så enkla och naturliga ut. Glada familjer som efter ett ögonblick framför kameran, stolt kan visa upp sina små piltar för stadens JP-prenumeranter. Nu vet jag bättre. det ligger blod, svett och tårar bakom dessa familjefoton. Livliga syskon, skärrade fäder, nyförlösta mödrar och bebisen... Man kan ju felaktigt få försig att bebisar är lätta att fota. De sover ju mest. Men det är just det. De är helt ostyrsliga! En sovande liten krabat som ligger i fosterställning och inte orkar bära upp sitt eget huvud, är faktiskt inte så fotogenique alla gånger.
Första dagen (ja, detta projekt har tagit TRE dagar i anspråk) valde vi att slå oss ner i en vacker liten glänta kantad av hundkex och mjukt solljus... precis innan det var dags för dotterns middagslur. En mycket illa vald tidpunkt till att börja med, och det första i raden av våra misstag. Vår andra miss var att inte ha med oss någon som kunde fotografera. Tanken att använda oss av den lilla funktionen med självutlösare visade sig snart vara förödande. Den tar 10 sekunder på sig från att man har tryckt på knappen till att bilden tas. En ocean av tid! På 10 sekunder hinner mycket förändras i en småbarnsfamilj...
Planen blev snart att jag skulle sitta stilla, hålla ett stadigt leende och koncentrera mig på att hålla Lukas någorlunda upprätt medans William skulle trycka på knappen, leta rätt på Ebba och samtidigt räkna högt till tio för att kunna sätta sig ner strax innan utlösaren skulle bränna av. Allt för att tösen skulle behöva sitta still så kort tid som möjligt, och det var så vi jobbade hela processen igenom. Här kommer ett litet axplock:
Om alla pratar samtidigt blir det nog bra...
"Titta, flygplan!" Du ska ju titta på kameran!
William är ute och jagar Ebba... Ett sista försök i soffan...
Efter tre dagar och oräkneliga försök satte vi oss ner och tittade igenom bilderna, och hittade inte en enda där alla, A) var med på bilden, och B) såg någorlunda nöjda ut med tillvaron. Så i sin nöd om kvällen satte sig William ner i tystnad och klippte helt sonika ihop två bilder till en. Ebba och han själv är från en bild och Lukas och jag är från en annan.
Detta är den hopklippta bild som vi slutligen mejlade in till JP för publicering:
Hahaha... Underbart. Jag har alltid undrat hur man får till sånna bilder, men tricket är alltså att fejka familjelyckan och klistra på den... ;-)
Wow, vad duktig han är, den ser inte ihopklippt ut tycker jag. Grattis till den fina familjen! :-)
Jag kan inte ens se det trots att jag vet. Så otroligt bra! Kan man maila bilder till honom? ;-) Ha ha! Vi har inte tagit riktiga familjebilder sen förra sommaren (bröllopet borträknat). Känns som det är dags att börja det projektet...
Bilden blev otroligt fin på er alla.
Ja, han gjorde ett bra jobb och det där skulle man nog kunna tjäna sig en hacka på i babyboom-tider som dessa! En god affärsidé! =)Så mejla på, Linda! ;)
Och Morgan, jag är lika drabbad av AHA-upplevelsen som du! Det är så här det går till! ...Egentligen... ;)
Grattis till Lukas och den fina bilden! =)
Det verkar ju som om allt går fint, hoppas det fortsätter så!
Njut!
Haha, ni är ju bara för roliga.
William, jag är mäkta inponerad.
Annie gumman, gud vad snygg du är. En sån läcker tvåbarnsmor får man leta efter.
Otroligt fin bild av den vackra familjen.
Puss på er, take care.
Känner genast ett behov av att lära mig klippa ihop bilder!
Underbart! Sista bilden ser ju verkligen helt osvettigt effortless ut. Hatten av!
Tack för komplimanger, heja-rop och stöd! Undrar hur statistiken ser ut för sådana här bilder. Hur vanligt är det att man fifflar egentligen?
Bilden blev lika fantastisk som ni verkligen är!
Montage!? FUUSK!!!
Har man offentligt hånat en stackars av ångestsvettig fotograf som krampaktigt skakar sitt sista strå i form av en mjukisapa för att tillfredsställa föräldrarnas krav på smickrande söta bilder på allehanda dreglande små monster, äger man inte längre rätten att publicera gulliga FALSARIUM!
=) Jag är i alla fall precis lika offentlig med att vi låtit publicera ett hopklipp, så nånstans intalar jag mig att mitt brott är sonat.
