FLYGTUR!
Tanken från allra första början var att min bror och hans sambo skulle ta sig en flygtur över vår vackra stad med omnejd med en kollega till honom vid spakarna. Den här kollegan är nämligen inte bara ortopedingejör, utan pilot också.
Då vi har en dotter som går i gång på flygplan rätt ordentligt (det började med att ett flygplan i Madicken, och sen har hon gått mot tyngre grejer allteftersom), blev vi omtänksamt medbjudna som publik för att hon skulle få chansen att se ett plan på riktigt och på nära håll. Mycket uppskattat vill jag lova! Det var en imponerad och lätt speedad 2-åring som den gode piloten lät klättra runt inne i planet.
Vid spakarna. Lite försiktigt först...
Ni ser ju själva hur avspänd jag ser ut
Då vi har en dotter som går i gång på flygplan rätt ordentligt (det började med att ett flygplan i Madicken, och sen har hon gått mot tyngre grejer allteftersom), blev vi omtänksamt medbjudna som publik för att hon skulle få chansen att se ett plan på riktigt och på nära håll. Mycket uppskattat vill jag lova! Det var en imponerad och lätt speedad 2-åring som den gode piloten lät klättra runt inne i planet.
Vid spakarna. Lite försiktigt först...
Sen kom då stunden då passagerarna skulle ta plats inne i åkdonet... och jag vet inte vad som flög (ursäkta ordvitsen) i mig. Det kan ha varit sviter från lustgasen, det kraftiga högtrycket eller sillen jag åt till lunch. Hur som helst så svarade jag raskt ja när jag fick frågan om jag ville följa med på en tur. Jag släppte barn och sans och kysste min make farväl och klättrade in i planet.
Ni ser ju själva hur avspänd jag ser ut
Efter att ha tankat fullt rullade vi ut mot landningsbanan och nr checklistan gicks igenom drogs mina tankar oundvikligen till albatrossen i min barndoms "Bernard och Bianca" som gör sig redo för start med de små mössen fastspända på ryggen. Det var bara att hoppas att det skulle gå bättre för oss...
Vi lyfte snart och steg till en höjd på 2000 fot. Men på vägen dit sjönk vi då och då ner i djupa luftgropar och jag trodde att min sista stund var kommen! Jag bannade mig själv för att jag inte gjort någon adekvat riskbedömning av det hela innan jag sate mig i denna mycket lilla flygmaskin. Med uppspärrade ögon såg jag mig om efter något att kräkas i om det skulle kännas aktuellt, och efter lite famlande hittade jag till slut en liten påse i ryggstödet framför mig. I nästa luftgrop flög min svettiga näve ut och fattade desperat tag om min svägerskas hand i jakt efter stöd och lindring.
Vid det här laget hade mitt anlete antagit en ljuv, pudervit nyans som hade gjort vilken 1700-talets adelsdam som helst grön av avund. Då säger piloten: "Du kan ju testa att köra lite, Rickard".
VA!? Alltså, missförstå mig inte nu. Jag känner stora delar förtroende och tillit för min bror i övrigt, men jag hade i ärlighetens namn själv inte tänkt be honom ta över vid spakarna och flyga runt mig lite över nejden. Nu visade det sig att han var en naturbegåvning, och jag är honom evigt tacksam för detta.
Resten av flygturen löpte väl ut med mindre turbulens, fullkomligt enastående utsikt, men också av några betryggande kommentarer från pilotens sida. På landbacken hade jag upplevt denna godhjärtade flygherre som charmigt disträ, vilket är en egenskap som jag erfor kan upplevas något annorlunda hundratals meter ovan jord:
- "Jag stiger till 2500 fot här över vattnet så har vi större chans om det skulle hända nåt."
- "Så här dålig har radion aldrig varit förut."
- "Det är bra att ha koll på andra plan så att det inte smäller."
- "Oj, Såg ni något plan nånstans?" (när vi hört på radio att vi måste ändra höjd för att inte kollidera med ett annat plan)
Redo för avfärd Uppe i det stora blå
Hur som helst så var det en strålande dag för en flygtur och det är svårslaget att uppleva vårt land från ovan.
Vi lyfte snart och steg till en höjd på 2000 fot. Men på vägen dit sjönk vi då och då ner i djupa luftgropar och jag trodde att min sista stund var kommen! Jag bannade mig själv för att jag inte gjort någon adekvat riskbedömning av det hela innan jag sate mig i denna mycket lilla flygmaskin. Med uppspärrade ögon såg jag mig om efter något att kräkas i om det skulle kännas aktuellt, och efter lite famlande hittade jag till slut en liten påse i ryggstödet framför mig. I nästa luftgrop flög min svettiga näve ut och fattade desperat tag om min svägerskas hand i jakt efter stöd och lindring.
Vid det här laget hade mitt anlete antagit en ljuv, pudervit nyans som hade gjort vilken 1700-talets adelsdam som helst grön av avund. Då säger piloten: "Du kan ju testa att köra lite, Rickard".
VA!? Alltså, missförstå mig inte nu. Jag känner stora delar förtroende och tillit för min bror i övrigt, men jag hade i ärlighetens namn själv inte tänkt be honom ta över vid spakarna och flyga runt mig lite över nejden. Nu visade det sig att han var en naturbegåvning, och jag är honom evigt tacksam för detta.
Resten av flygturen löpte väl ut med mindre turbulens, fullkomligt enastående utsikt, men också av några betryggande kommentarer från pilotens sida. På landbacken hade jag upplevt denna godhjärtade flygherre som charmigt disträ, vilket är en egenskap som jag erfor kan upplevas något annorlunda hundratals meter ovan jord:
- "Jag stiger till 2500 fot här över vattnet så har vi större chans om det skulle hända nåt."
- "Så här dålig har radion aldrig varit förut."
- "Det är bra att ha koll på andra plan så att det inte smäller."
- "Oj, Såg ni något plan nånstans?" (när vi hört på radio att vi måste ändra höjd för att inte kollidera med ett annat plan)
Redo för avfärd Uppe i det stora blå
Hur som helst så var det en strålande dag för en flygtur och det är svårslaget att uppleva vårt land från ovan.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Skönt att höra att du kom ner igen oskadd. Härlig pilot med "galg-kommentarer".
Postat av: Jessica
Plötsligt var jag där igen... den där lilla knuten i magen som inte riktigt ville lossa förrän vi var på fast mark igen. Men ändå så härligt! Kan tänka mig att det var ungefär som för Ebba i poolen i lördags - skräckblandad förtjusning =)
Postat av: Annie
Haha! Skräckblandad förtjusning är verkligen det rätta uttrycket i sammanhanget! =)
Postat av: Morgan
Helt underbart att du varit ute på en flygtur. Grattis!!
Men jag undrar vad Ebba sa när du lämnade henne på landningsbanan och kröp in i planet för att lyftas upp av en liten flygmaskin?? Ville hon inte följa med??
Och förresten välkommen ner igen! ;-)
Trackback
