anniesauditorium

Man har alltid ett val, som det brukar heta. Och så är det nog med det allra mesta, även om vi i bland väljer omedvetet eller upplever det som att vi faktiskt inte har några alternativ att välja på.

Val i det stora och i det lilla alltså. Några aktiva val som jag har gjort bara i dag är till exempel valet av räksallad framför pasta carbonara, studier på bibliotekets andra våning i stället för på första eller tredje, hämta dottern på förskolan framför att låta bli (ett mindre svårt val, men ändå ett val). Och så valde jag att göra det minsta möjliga  för att få godkänt på en skriftig examinationsuppgift framför att göra mittt bästa möjliga. Och det är just detta jag vill komma till. Valet mellan att göra det lätt för sig eller att göra det där lilla extra.

Jag har det höga nöjet att leva med en man som är antingen defekt eller bara ärligt intresserad av att göra det där extra. Inte minst när det rör sig om förtärbara ting. Jag tänker att vi kan baka några lussekatter, han tänker att varför inte göra en deg som räcker för att försörja oss med de saffransdoftande bullarna året om? (vi har fortfarande ett par påsar kvar i frysen)



Jag äter hamburgare med måttligt med sallad och tomat, han pysslar ihop ett berg av smaker och vevar ihop experimentella såser som slår smaklökarna i backen av förtjusning.