anniesauditorium

Om man nu absolut vill förstöra en bra dag för sina barn, sig själv och stora delar av sin omgivning finns det bara en destination som gäller: SKOAFFÄREN! Få ställen kan så effektivt förvandla god till ond och förvrida lugna sinnen till vredgade.

Våren är i antågande och i och med sommartidsomställningen kan man väl säga att den ljusare tiden är ett faktum. Så även den varmare. Jag är av den kontroversiella åsikten att fodrade goretexkängor kanske inte är rätt melodi för solig vårlek i parken eller sommarens stundande picknickar och badutflykter. Därför tänkte jag ta med mig dotter och son upp till skopunkten på A6 efter förskolan för att shoppa några trevliga skor till den förstfödda. Då jag inte är fullständig novis på området hade jag planterat det hela redan på morgonen och sagt at vi skulle köpa skor och att vi sen kunde gå till lekplatsen där uppe så hon kunde få förlusta sig allt vad hon förmår.
Historien tar sin början.

Dag 1
Försök 1) Efter en trevlig promenad upp till köpcentrat närmade vi oss avgrundens portar och befann oss snart inne i Hades rike bland skohorn, skodon och... just det, mätstickor. Det var nämligen där det sprack. Jag hade missat att kratta för det här med mätstickan. Att hon skulle behöva mäta sin fossing var fullständigt ny information för henne och utgjorde en rejäl käpp i hjulet. En käpp omöjlig att få ut visade det sig. Jag rev av alla halvfula föräldraknep och hade snart både lockat, hotat, förhandlat, mutat, gett det allvarliga ögat, utövat avledning, lirkat, tröstat och pratat så där skräckinjagande lågmält sittande på huk i hennes höjd. Utan annat resultat än att hon gråtande riktigt kilat in sig på tvären och satt nu stenhårt fast.
Nya tag! Jag ville försöka mig på en omstart helt enkelt. Det brukar ju funka när datorn har hakat upp sig, eller mobilen låst sig, så varför inte när livssituationen har det?

Försök 2) Vi gick ut ur butiken och in i en annan för att leta efter en liten scarf till pojkabattingen. Vi engagerade oss hyfsat helhjärtat i detta och plötsligt gick solen upp och ur hallonröd barnamun kom orden: "Du får gärna mäta min fot, mamma".
Järnet är varmt, järnet är varmt! Men det kan svalna vansinnigt fort så på två röda och några snävt tagna kurvor senare var vi åter i skobutiken! En doft av seger inom räckhåll!

MEN återigen hade jag missat att delge viktig information: Man kan inte mäta foten med skorna på och inte heller sittandes i vagnen. Ny härdsmälta. Vi tog bussen hem. Utan mått, utan skor och utan att ha varit på lekplatsen.

Dag 2
Försök 3) Nu visste hon vad det skulle innebära att mäta en fot. Maken var ledig från jobbet och med samlade krafter gick vi åter mot skobutiken. Skrik från plågade barn och pressade föräldrar ledde oss rätt. Själva var vi lugna, trygga och målmedvetna med en väl genomarbetad plan i ryggen. Vi var inne. Än så länge inga utbrott och vi utbytte blickar med andra föräldrar som spänt småpratande ledde sina barn mot de hotfulla skohyllorna. Vi tog fram mätstickan, fick av goretexkängan och lyckades mäta foten! UNDERBART!
"Så. NU får jag gå och leka på lekplatsen!" Hrm... hennes ögon strålade av stolthet över att ha överkommit detta hinder mellan henne och lekplatsen. Men så var det ju det där med att vi faktiskt skulle titta på skor också. Det var ju trots allt det som var målet med hela mätningsprocessen. Konstigt nog saknas det lekhörna i skobutiker, medans klokt nog både bokhandlar, mataffärer, möbelbutiker och ett och annat gym är utrustade med en sådan. Efter ytterligare några duster hade vi i alla fall turen att hitta en stege (främst avsedd för personal, kan man tänka sig) som hon glatt klättrade runt i medan vi raskt letade upp några skor som skulle passa det närmsta halvårets väderlekar. Vi köpte dem och gick sedan med snabba steg därifrån mot lekplatsen. Mission accomplished!