ARG OCH NAKEN!

Hej vad det går som flickan sa. Ett halvår sen jag låg där på förlossningen och tjongade ut en bebistös. Sex månader sen barnmorskan i vild förtjuning höll upp ännu en moderkaka framför mig och min man och med tindrande ögon sa det som tycks ingå i bebisförlösningsmanuset:
"Titta, vad vackert. det kallas för livets träd."
Och det där med livets träd sägs liksom långsamt och andaktsfullt. Visst, jag kan se att det är bra att den funnits och det bär mig inte så mycket emot att titta på den, men i det läget känner jag nog större vördnad för den klibbiga bebisen som luktar rådjur och den världsomvälvande känslan av att faktiskt ha fått, och fött, en ny liten unge. Ett alldeles riktigt litet barn.
No offence, mothercake.


6 månader.
Här har hon just rivit av en argentinsk flamencolåt. Ungen är ett geni!

I övrigt: 3 månaders sommarlov. Alla friska. Allt smått i hemmet sover gott halva dygnet och leker glatt den andra halvan. Min kropp är åter min och träning och renovering fortlöper. Livet är gött... om det inte vore för solens frånvaro och det tröstlösa regnandet. Det förvånar mig inte om jag nästa morgon öppnar dörren och hör cikadorna vråla till ljudet av regnet som dånar ner i backen och ser en kolibri lättjefullt  svinga sig i lianerna mellan garaget och päronträdet.
Det många inte vet är att Mullsjö numer räknas till tropikerna. Hyfsat varmt, vansinnigt fuktigt och fullt av konstiga små djur. Alla i krypform.

Från 20.00 är det tyst i huset, släckta äro ljusen. Då tar trivsamt samkväm vid i form av god mat, bra film, yatzymatch eller läsning av allehanda magasin. Klockan blir 23.15. Alltid 23.15. Min man ligger då och läser i en tidning där svartvita gubbar i mustasch pryder omslaget, och jag stör honom genom att ta upp diskussionsämnen som plötsligt kändes viktiga och intressanta att resonera kring. Antingen blir han engagerad och då somnar jag medan han förklarar sin ståndpunkt, eller så blir han inte det och då somnar jag i brist på respons. Därefter är det intensiv sömn tills babywatchen skrapar igång 07.00 eller nån kommer nedbrötandes i trappan med en pruttkudde alternativt sjungandes på Sean den förste banan.  Trevligt.

Men ett superlitet djur kan förändra en hel del. Att vakna efter en timme för att någon hävt sig in i innerörat, tagit ett djupt andetag och nu vrålar ett pyttelitet "bzziiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii" 1 millimeter från trumhinnan, är inte okej! INTE okej. Jag vaknar tvärilsk och på nåt sätt vill jag helst vara påklädd när jag är arg. Ilska kräver liksom kläder för att den ska tas på allvar. Så är nu oftast inte fallet då detta utspelar sig. Jag får alltså finna mig i att vara arg utan kläder. Jag rusar upp, muttrar fula ord, tänder lampor och greppar tidningen med svartvita gubbar. Där står jag nu. Högröd, förorättad och redo för strid skärper jag hörseln.
Men då är det tyst, sååååå tyyyyyyst. Jag vet att det sitter en mygga nånstans i rummet och håller för munnen för att inte brista ut i ett avslöjande asgarv över synen av den fåniga kvinnan med sitt desperata vapen i näven. Efter att ha stått sådär ett tag ensam i natten börjar det kännas fånigt. Således släcker jag, kryper till sängs och försäkrar mig om att täcket täcker hela mig och är säkrat även under kroppen. Bara ansiktet och vänster hand som håller om täcket sticker ut lite. Väl dold försöker jag varva ner, klöser lite på det dussin myggbett jag förärats med under tidigare nätter. Efter ett tag känner jag att pulsen går ner och ögonlocken dråsat ihop. Då händer det. ""Bzzziiiiii HUGG". Nästan helt utan förvarning högg hon mig i de få blotttade kvadratcentimetrar av min hand som fanns att tillgå!! Jag rusar upp igen! Naknare och argare än förut står jag återigen på trägolvet med tillhygget höjt! Då vänder sig min make och wingman sömnigt om i sängen och utför slumrande ett stadigt handklapp intill sitt vänstra öra, och sover sedan vidare. Bredvid honom på lakanet ligger en död mygga...  Lugnet sänker sig. Jag avlägsnar myggans kropp från lakanet och slänger henne hånfullt i en krukväxt som varit död sedan ett tag, och väser "hasta la vista, baby".

Under tystnad lägger jag mig åter i sängen och tittar på min sovande man med ny beundran i blicken. Så säker i jakt, så dödliga handklapp och så god lokaliseringsförmåga. Jag läggger ömsint min arm om krigarens rygg och somnar om.



R . I . P




Kommentarer
Postat av: Annie

Fniss fniss fniss tack för att du förgyllde denna kväll med denna utomroliga berättelse om Mr Mygg;)



Hoppas du får en myggfri natt nu och föralltid:=

2012-08-08 @ 22:01:52
URL: http://husetnummer10.blogspot.se/
Postat av: Annie

Myggmedel inköpt och myggfällelampan inkopplad och imorse vaknade jag obiten. Det finns hopp! :-)

2012-08-08 @ 23:34:15
URL: http://anniesauditorium.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0